Schäferhund

breed-selector-infopageSchäferhund

Tysk schäferhund är en av de mest välkända raserna i världen. Utseendemässigt ska den vara muskulös och alert, med en elegant och reserverad hållning. Schäfer är en snabb och välbalanserad hund som för sig med stolthet. Pälsen finns i en mängd färger (se rasstandarden för mer information) och består av hårda, sträva och släta täckhår med en tjock underull. En vuxen hund är 63 cm (hane) respektive 58 cm (hona) i mankhöjd och väger 30–36 kg.

Schäferhund
  • Storlek:Stor
  • Pälsvård:Mer än en gång i veckan
Schäferhund
  • Fäller:Mycket
  • Allergier:Nej
  • Ljud:Högljudd
  • Grupp SKK Vall-, boskaps- och herdehundar
Schäferhund
  • liAndra sällskapsdjur:Medel
  • Lämplighet som vakthund:Hög

Ursprung

Med ursprung i olika herdehundar framavlades schäferhunden ursprungligen till att arbeta vallhund och dess ursprung kan spåras tillbaka till 600-talet. Tysk schäferhund visades upp första gången 1882 och 1899 bildades Verein fur Deutsche Schaferhunde (den tyska rasklubben för schäferhundar). Det var genom den här klubben som schäferhunden utvecklades för polisiär och militär användning, vilket räddade rasen från att utplånas under den svåra tiden i början av 1900-talet. Under första världskriget använde tyskarna schäferhundar som meddelandehundar och för att lokalisera de skadade. Allierade soldater beundrade hundens intelligens och mod och tog med sig många hem efter kriget, vilket etablerade rasen i andra länder.

Personlighet

En schäfer utvecklar ett mycket nära band till sin ägare och vill vara med denna så mycket som möjligt. Rasen kräver visserligen mycket uppmärksamhet, men ger tillbaka hundrafaldigt med lojalitet och oförgängliga vaktegenskaper. Om man inte tar sig tid att ge sin schäfer social träning får man en egensinnig och bångstyrig hund. Schäferhunden älskar att lära sig och svarar mycket bra på träning, och är normalt hundkursens stjärnelev.

Hälsa

Schäferhunden har en benägenhet att drabbas av ett flertal hälsoproblem, bland annat mag- och tarmproblem, en särskild magåkomma (magomvridning), ryggproblem och epilepsi. Likt många raser kan den även drabbas av höft- och armbågsdysplasi (en åkomma som kan vara smärtsam och leda till rörlighetsproblem). Därför är det viktigt med en bedömning av höfterna innan avel.

Motion

En schäfervalp ska motioneras med försiktighet för att undvika långsiktiga skador på mjuka och växande leder. En fullvuxen schäfer behöver minst två timmars motion per dag och gott om möjligheter att använda sin intelligens med fysisk och mental träning.

Näringstillförsel

Stora hundar har inte bara en stor aptit, de skiljer sig också från mindre hundar i det att de behöver ett balanserat intag av näringsämnen inklusive vitaminer och mineraler. Schäferhund riskerar att få uppsvälld mage och andra magproblem. Mindre och mer regelbundna måltider kan hjälpa till att minimera dessa risker.

Pälsvård

Den ska borstas ordentligt flera gånger i veckan för att avlägsna döda eller lösa hår. Om det är en långhårig schäferhund måste man även kamma den. Schäferhunden behöver inte trimmas och ska bara badas vid behov. Ju mer man tar hand om schäferns päls, desto mindre fäller den.