En bolognese älskar sin husse och matte och tycker inte om att skiljas från sin familj. I mötet med främlingar kan hunden vara reserverad och prövande. Bolognesen kan uppmärksamma sin ägare och skälla mot det som är nytt och ovanligt. Men aggressivitet och skällande är inte del av denna lilla hunds natur. En bolognese vill gärna göra sin ägare nöjd och den lär sig snabbt.
Hunden bologneses anfäder antas vara bichon-raserna från södra Italien och Malta. Bolognese-hundens historia börjar i italienska Bologna för flera hundra år sedan, möjligen ända tillbaka till 1000- eller 1100-talet. På 1500-talet var bolognesen favoritsällskapshunden hos adeln och mäktiga familjer. Sedan dess har den varit husdjur till många historiska personer och kändisar som Katarina den stora av Ryssland.
Bolognese är på det stora hela en relativt frisk hundras och har inga kända rasspecifika sjukdomar.
Denna dvärghund behöver omkring en timme motion om dagen. Eftersom det är en liten hundras kan den enkelt bäras av husse eller matte om promenaden blir allt för lång. Bolognesen älskar också att leka i trädgården med sin familj!
Dvärghundar har hög ämnesomsättning och de gör sig av med energi i rask takt. Deras små magar gör att de måste äta små portioner och ofta. Hundmat för små hundar innehåller korrekta mängder av de viktigaste näringsämnena, fördelade i små bitar som ryms i munnen. De små bitarna ökar också tuggandet och bidrar till en bättre matsmältning.
Bolognese-hunden har lång päls som lätt blir tovig och behöver kammas dagligen. Det är särskilt viktigt att borsta noggrant på magen, bakom öronen och på benen. Hundrasen fäller inte och därför måste döda hårstrån avlägsnas genom borstning.
Vissa hundar anses naturligt komma bra överens med barn, men alla hundar och barn måste lära sig att umgås. De behöver lära sig att respektera varandra och att träffas på ett säkert sätt. Ett litet barn och en hund får aldrig lämnas ensamma. En vuxen måste alltid övervaka dem när de är tillsammans.
