En attraktiv liten till medelstor hund med en lång, rak eller vågig päls som finns i alla färger utom leverbrun. Tibetansk terrier är fyrkantig och kraftigt byggd. En fullvuxen hund är 36–41 cm i mankhöjd, tikarna något mindre, och väger 8-14kg.
Tibetansk terrier är en glad och utåtriktad hund som är uppmärksam och beredd på det mesta. Den är naturligt reserverad mot främlingar, men lojal och kärleksfull mot sin familj. En tibetansk terrier älskar att ha kul, är pigg med en stor personlighet och utgör en mycket bra familjehund.
Rasen kallas visserligen för tibetansk terrier, men trots det har den aldrig använts i terrierns traditionella roll som jakthund. Tibetansk terrier, även kallad TT, har i stället använts som vallhund och vid behov som vakthund. Rasen var känd som "Tibets heliga hund" eftersom den var sällskapsdjur till munkar i kloster. Den uppmärksammades i väst efter att doktor Agnes Greig, som arbetade i Indien, fick en valp i gåva 1922 som tack för att ha räddat en tibetansk kvinnas liv.
Tibetansk terrier är i allmänhet en frisk hund. Likt många raser kan den dock drabbas av ärftliga ögonsjukdomar och höftdysplasi (en åkomma som kan leda till rörlighetsproblem). Därför är det viktigt med en bedömning av ögon och höfter innan avel. Likt många små raser kan den dessutom drabbas av lösa knäleder (patellaluxation).
Det är en livlig hundras som behöver minst en timmes motion per dag, men den accepterar med glädje mer än så. Den uppskattar träning, njuter av att tillbringa tid med sin familj och älskar att delta i roliga hundaktiviteter. Som med alla långhåriga hundar bör man kontrollera pälsen efter en promenad och ta bort eventuella kvistar och löv som följt med!
Små hundar har en snabb matsmältning vilket innebär att de gör av med energi snabbt, och med deras små magar så måste de äta lite och ofta. Maten för små hundraser är designad med rätt mängd näring och med mindre bitar för att passa mindre munnar. Det gör att hunden tuggar längre, vilket i sin tur förbättrar matsmältningen.
En tibetansk terrier fäller inte, men måste få sin tjocka, långa, dubbla päls borstad och kammad åtminstone varannan dag så att inte tovor uppstår. Man bör också kontrollera den dagligen för att hitta skräp som kan ha fastnat under promenader. Pälsen klipps ofta i en kortare, mer lätthanterlig längd för ägaren, men måste fortfarande borstas regelbundet så att inte tovor bildas.
Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.
