En dvärghund som kanske är mest känd för sin långa päls, som är ganska lik människohår. Färgen på yorkshireterrierns päls är också ovanlig, med sina stålblå och guldfärgade nyanser. En yorkshireterrier ger ett intryck av att vara viktig och håller huvudet högt. En vuxen hund är cirka 18–20 cm i mankhöjd och väger inte mer än 3,2 kg.
Det är en liten hund med en stor attityd. Ena stunden sitter den glatt i farmors knä och blir klappad, för att i nästa stund hoppa iväg och ge sig på grannens hund för att visa vem som bestämmer. Det är trots allt en terrier och försvarar därför modigt sitt revir.
Man tror att skotska vävare tog med sig en liten terrier då de immigrerade från Skottland till Yorkshire och Lancashire på 1850-talet. Dessa skotska terrier, ibland kallade halifaxterrier, parade sig med den lokala, mindre terriern. Yorkshireterrier tros härstamma från manchesterterrier, malteser, skyeterrier, dandie dinmont terrier och paisleyterrier. 1861 kallades den för skotsk terrier, men blev senare känd som yorkshireterrier och erkändes 1886 av den brittiska kennelklubben.
Yorkshireterrier lever normalt ett långt liv. Rasen är dock benägen att drabbas av ögonproblem, lösa knäleder (patellaluxation), en rasspecifik höftbenssjukdom, njursten, problem med luftrören och medfödda leversjukdomar.
Daglig motion är ett måste för att en yorkie ska hålla sig frisk och vältränad. En yorkshireterrier älskar att promenera och går flera kilometer om den får. En kort promenad räcker, så länge den får använda sin nos och stimuleras mentalt. Kom ihåg att en yorkie inte bara är en knähund; den gillar att springa, apportera och leka som vilken annan hund som helst. En fullvuxen hund behöver åtminstone en timmes motion per dag.
Små hundar har en snabb matsmältning vilket innebär att de gör av med energi snabbt, och med deras små magar så måste de äta ofta och lite. Maten för små hundraser är designad med rätt mängd näring och med mindre bitar för att passa mindre munnar. Det gör att hunden tuggar längre, vilket i sin tur förbättrar matsmältningen.
Pälsen ska borstas dagligen med borste och kam för att få bort alla tovor ur pälsen. Hårsnodden måste tas bort, håret kammas ur och sedan sättas upp igen. Om en gummisnodd sitter kvar i flera dagar så förstörs pälsen. Man måste söka igenom håret under och runt svansen efter fekalier. Tänderna ska borstas dagligen eftersom den lilla munnen lätt blir full och det finns en tendens till tandröta. När man har vanan inne tar den dagliga pälsvården inte längre än 15 minuter.
Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.
