Dobermann

Dobermannen skapades med ett mycket specifikt uppdrag i syfte. Under det sena 1800-talet hade en tysk skatteindrivare vid namn Louis Dobermann fått nog av att bli rånad vid indrivningen. Han bestämde sig för att han behövde en hund som gav honom personligt skydd. Herr Dobermann var också direktör för ett lokalt djurhärbärge och hade därför goda möjligheter att utföra komplicerad korsavel för att frambringa en fysiskt imponerande hund, som både skulle vara ilsken om det behövdes och fungera avskräckande.

Tyvärr var herr Dobermann en långt bättre skatteindrivare än protokollförare över avlandet, och det är i mångt och mycket gissningar som ligger bakom antagandena om vilka raser som användes. Det förmodas att han korsade pinscher, rottweiler, beauceron och tyska spetsar i skapandet av sin perfekta följeslagare. Några tveksamma tidiga försök till trots lyckades herr Dobermann onekligen framavla en imposant och idag mycket älskad hund.

1899 var rasen erkänd av den tyska kennelklubben och blev snart populär jorden runt för sina nästan oslagbara förmågor som vakthund och inom säkerhetsarbete. Under årens lopp har dobermannens vaktande karaktärsdrag vattnats ur och den är idag sedd som en sällskapshund, men vaktinstinkterna är sällan långt borta.

Du behöver en ängels tålamod, ha massor av tid och vara hängiven att träna den vänligt och belöningsbaserat. Denna långsamt mognande ras blir en underbar kompanjon i slutändan, men tiden och ansträngningen som krävs för att nå dit är avsevärd. Hunden är ivrig att behaga och arbeta, två behov som behöver tillgodoses. Men den måste också tränas i att ta det lugnt. Du behöver vara i form, vara aktiv och ha massor av tid. Dobermannen passar bättre i hushåll utan barn eller med äldre tonåringar som kan hjälpa med att motionera och träna en stor hund.

En dobermann behöver massor av träning, fostran och stimulans. Detta är en aktiv och atletisk ras som gillar långa promenader med inslag av fritt springande. Mer än två timmars dagligt motionerande rekommenderas för en vuxen dobermann, ihop med den pågående fostran. Det är också en lekfull hund som gillar leksaker och interaktiva lekar som håller dess hjärna och kropp sysselsatta.

Dobermannen är en stor hund med påtagliga träningsbehov och behöver därför ett inte obetydligt stort hus och trädgård. Helst med tillgång till landsbygd för de långa promenader den behöver. Om hunden kan springa fritt i trädgården behövs en säkrad gång fram till ytterdörren för leveranser och liknande.

Stora hundraser har stor aptit och gynnas, till skillnad från små hundraser, av en balanserad sammansättning av näringsämnen av bland annat vitaminer och mineraler. Dobermannen har också benägenhet att få uppsvälld mage och magproblem, men små och mer frekventa måltider kan avhjälpa risken.

En dobermann behöver väldigt lite pälsvård. En rejäl skrubbning med en gummihandske tar bort döda och lösa hårstrån.

En dobermann är klok och älskar att arbeta med sina ägare, och kan därför tränas till mycket. Denna hund behöver en hög nivå av träning och fostran för att hålla sig kontrollerad, säker och för att kunna behärska sina skyddande instinkter. Socialisering från tidig ålder är mycket viktigt eftersom hundens naturliga misstänksamhet mot främlingar kan orsaka allvarliga problem om den är undersocialiserad och dåligt fostrad.

Medan en dobermann kan bli en utmärkt familjehund hängiven alla, är den i regel för stor för småbarn och kan orsaka problem med besökande barn eller deras föräldrar. Hunden är därför bättre lämpad för barnfria omgivningar eller med äldre och uppmärksamma barn.

Även om många hundraser traditionellt sett går bra ihop med barn, behöver varje hund och barn lära sig att umgås säkert tillsammans. Även om så har skett ska små barn aldrig lämnas ensamma med en hund och vuxna skall alltid övervaka allt samspel dem emellan.