Your Pet, Our Passion.
Affenpinscher

Affenpinscher

Trots att affenpinscher har ett terrierliknande utseende, med ett busigt, apliknande ansiktsuttryck, så klassificeras rasen som dvärghund. Som fullvuxen har affenpinscher en mankhöjd på 24–28 cm (från tassen till toppen av skulderbladen) och väger 3–4 kg. Den sträva pälsen är normalt svart, med eller utan grå nyanser.

Vad du behöver veta
  • Hund som passar ägare utan erfarenhet
  • Grundläggande träning krävs
  • Tycker om lugna promenader
  • Mindre motion
  • Liten hund
  • Minsta möjliga dreglande
  • Pälsvård en gång i veckan
  • Allergivänlig ras
  • Pratglad och ljudlig
  • Inte en vakthund
  • Trivs nödvändigtvis inte med andra hundar
  • Kan krävas träning för att bo ihop med andra husdjur och barn

Personlighet

En affenpinscher är livlig och självsäker, ibland viljestark och orädd, men alltid mycket kärleksfull mot sina ägare. Den kan vara avvaktande mot främlingar och det är därför viktigt att den får social träning redan som valp.

Ursprung

Den busiga, komiska affenpinschern är en av de äldsta raserna och härrör från 1600-talet. Rasen har sitt ursprung i Tyskland och dess namn kommer från det tyska ordet för "apa" ("affe"). Affenpinscher är stamfader till två andra raser, griffon belge och griffon bruxellois, som även de har ett ansikte som beskrivs som apliknande. Affenpinscher har visserligen en terriers alla egenskaper, men är för liten för att användas som arbetshund och är i huvudsak ett sällskapsdjur.

Rasen är i allmänhet frisk, men likt många små raser kan den lida av lösa knäleder (patellaluxation), höftproblem och andningssvårigheter.

Trots att affenpinscher är en liten ras är det en aktiv hund som behöver rimligt med motion (20-40 minuter om dagen). Affenpinscher njuter av lekar som tränar både kropp och sinne, men dessa lekar bör inte vara alltför vilda.

Små hundar har en snabb matsmältning vilket innebär att de gör av med energi snabbt, och med deras små magar så måste de äta ofta och lite. Maten för små hundraser är designad med rätt mängd näring och med mindre bitar för att passa mindre munnar. Det gör att hunden tuggar längre, vilket i sin tur förbättrar matsmältningen.

Den sträva, grova pälsen är raggig på sina ställen och ser ganska ostädad ut av naturen. Därför är den också relativt lättskött – en genomborstning i veckan räcker.

Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.