Med sitt aristokratiska utseende är berner sennenhund en av de vackraste av de schweiziska brukshundarna. Den mjuka, silkiga pälsen har tjock underull och är alltid kolsvart med vit nos och bläs, vit bringa, vita tassar och vit svanstipp samt djupt roströda eller mellanbruna tecken. Berner sennerhund är en stark, robust hund som fullvuxen är 58–66 cm (tik) respektive 64–70 cm (hane) i mankhöjd och väger 40–44 kg.
Berner sennenhund är en vänlig hund som älskar att följa med sin familj överallt, vilket gör den till en utmärkt sällskapshund. Den är tillgiven, tålmodig och särskilt bra med barn, som den skyddar vid behov. En berner sennenhund behöver mänskligt sällskap och mycket kärlek. Den skäller för att tillkännage besökare, men lugnar snart ner sig igen. Om bernern har introducerats för katter och andra sällskapsdjur i ung ålder kommer den alltid att acceptera dem.
Rasen berner sennenhund kan spåras 2 000 år tillbaka i tiden, då romarna invaderade Schweiz (på den tiden känt som Helvetia), med sina vall- och vakthundar. De romerska hundarna av mastifftyp korsades sannolikt med vall- och vakthundar som kunde motstå det svåra vädret i alperna och mildrade de romerska hundarnas hetsiga temperament. Berner sennenhundar användes för att dra vagnar för att transportera vävda tyger eller mejeriprodukter mellan byarna.
Berner sennenhundar har en benägenhet att drabbas av vissa typer av särskilt aggressiva cancerformer och de lever därför inte så länge. Likt många stora raser kan den också lida av höftdysplasi (en åkomma som kan leda till rörlighetsproblem). Därför är det viktigt med en bedömning av höfterna innan avel.
Som valpar bör motionen begränsas så att skelett och leder kan utvecklas på rätt sätt. Vid ett års ålder kan den få springa lös för att motionera. Som vuxen hund behöver en berner sennenhund omkring en timmes motion om dagen.
Förutom en stor aptit har stora hundraser även ett behov av en annan balans av mineraler och vitaminer för deras leder och brosk. Berner sennenhund riskerar att få uppsvälld mage och andra magproblem. Mindre och mer regelbundna måltider kan hjälpa till att minimera dessa risker.
Daglig pälsvård rekommenderas för att hålla berner sennenhundens päls fri från tovor och för att minska mängden hår den fäller. Dessutom bör man trimma håret mellan tassarna regelbundet.
Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.
