Siberian husky är en medelstor hund vars proportioner tyder på en balans av styrka, fart och uthållighet. Den har en dubbel, medellång päls, upprättstående öron och yvig svans. Pälsen finns i alla färger och teckningar, inklusive vit, och i vackra mönster. En fullvuxen siberian husky är 53–60 cm (hane) respektive 51–56 cm (tik) i mankhöjd och väger 20–27 kg (hane) respektive 16–23 kg (tik).
Rasen är känd för sitt goda humör och dess kärlek till människor gör att den inte är en naturlig vakthund. En siberian husky älskar och behöver sällskap och bör inte lämnas ensam längre perioder eftersom den då kan bli väldigt destruktiv. Den kommer överens med andra väluppfostrade hundar, men är en ivrig och effektiv jägare och därför krävs noggrann uppfostran och träning innan kontakt med andra djur i hushållet. Rasen skäller inte ofta, men ylar gärna – ofta bara av ren glädje!
Siberian husky användes av tjuktjerna vid Kolymafloden i Sibirien under 1800-talet. Rasens lugna temperament kan eventuellt bero på tjuktjernas fina behandling av hunden. Eftersom hundslädar var det huvudsakliga transportmedlet var siberian husky otroligt viktiga för invånarna. De första siberian husky kom till Alaska i början av 1900-talet, samtidigt som hundspannstävlingar blev populära, och de snabba hundarna förvånade och inspirerade amerikanska hundspannsförare. I USA döptes rasen om till siberian husky ungefär vid den tiden.
