Burma

Burmor har en robust hälsa, men några raslinjer tycks vara mottagliga för diabetes mellitus. Hypokalemisk polymyopati (svaga muskler på grund av låga halter av kalium i blodet) drabbar då och då unga burmor. Några få burmor har utvecklad en ovanlig åkomma kallad feline orofacial pain syndrome, FOPS (smärta i mun och ansikte). Denna sjukdom orsakar överdrivet slickande och tuggande rörelser och får katten att krafsa på munnen med tassarna, vilket kan vara väldigt stressande för en katt. I USA har det förekommit problem med missbildning av huvud och hjärna, men inga fall har rapporterats i Storbritannien. Några av raslinjerna har även en ovanlig ätstörning (pica) som får dem att äta ylleplagg och andra oätliga föremål.

Varje katt är unik och har sin egen smak när det gäller mat. Katter är dock köttätare och varje katt måste få 41 olika och specifika näringsämnen från sin mat. Fördelningen av dessa näringsämnen varierar beroende på ålder, livsstil och allmän hälsa så det är inte överraskande att en växande, energisk kattunge behöver en annorlunda balans av näringsämnen i sin kost än en mindre aktiv, äldre katt. Andra saker att tänka på är att ge rätt mängd mat för att bevara en ideal kroppsvikt i enlighet med utfodringsguider och med hänsyn till individuella preferenser när det gäller våt- eller torrfoder.

Burmor kräver inte överdriven pälsvård eftersom de tar hand om sig själva, men de njuter av uppmärksamheten de får under pälsvården. Precis som alla andra katter behöver den här rasen regelbundna vaccinationer, parasitkontroller och årliga hälsokontroller.

Den här rasen passar normalt utmärkt ihop med barn, men varje katt har sin egen personlighet baserat på träning och livserfarenhet. Tala med kattstallet, om du adopterar, för mer information om en specifik katts personlighet.