Irländsk röd och vit setter
Irländsk röd och vit setter är en stark, atletisk hund med en medellång päls som är pärlvit med röda fläckar. En fullvuxen irländsk setter är 58,5–68,5 cm i mankhöjd och väger 27–32 kg.
- Hund som passar ägare utan erfarenhet
- Viss träning krävs
- Tycker om energiska promenader
- Mer än två timmar om dagen
- Stor hund
- Visst dregel
- Pälsvård varannan dag
- Behöver inte en allergivänlig ras
- Pratglad och ljudlig
- Inte en vakthund
- Går utmärkt ihop med andra hundar och katter
- Fantastisk familjehund
Ursprung
Irländsk röd och vit setter är nära besläktad med irländsk röd setter och kan spåras tillbaka till 1700-talet, men kan mycket väl ha funnits innan dess – röda och vita jakthundar beskrivs i texter från 1500-talet. Settern var en populär jakthund hos godsägararistokratin under 1600- och 1700-talen, och de flesta var röda med vita inslag. I slutet av 1800-talet blev dock den helröda pälsen på modet och röd och vit setter riskerade att dö ut. Som tur är överlevde tillräckligt många för att engagerade uppfödare skulle kunna återupprätta rasen efter första världskriget.
Personlighet
Irländsk röd och vit setter är en vänlig, beskedlig, godmogen hund, som är både en glad, tillgiven sällskapshund och en entusiastisk arbetshund. Det är en energisk ras som behöver en aktiv ägare som kan uppfylla dess krav på motion.
Hälsa
Likt många raser kan även röd och vit setter även drabbas av ärftliga ögonsjukdomar och höftdysplasi (en åkomma som kan leda till rörlighetsproblem). Därför är det viktigt med en bedömning av ögon och höfter innan avel. Rasen kan även vara benägen att få mag- och tarmproblem.
Motion
Irländsk röd och vit setter är en aktiv hund som behöver minst två timmars motion varje dag, inklusive att få springa fritt.
Näring
Stora hundar har inte bara en stor aptit, de behöver också ett balanserat intag av näringsämnen inklusive vitaminer och mineraler.
Pälsvård
Det rekommenderas att man borstar och kammar pälsen ett par gånger i veckan, med särskilt fokus på fanorna (de längre håren på svansen, baksidan av benen, bringan och magen) så att de inte får tovor.
Bäst hundraser för barn
Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.
